När jag tröttnat på sommardeckare ska jag läsa om klassikern The Trusted Advisor. Den har kommit i ny upplaga till sitt 20-årsjubileum(!).

Läs den när du arbetar med rådgivning till kunder, oavsett om du arbetar med private banking, asset management, juridik eller inom andra kvalificerade områden. När man måste skapa förtroendefulla relationer med sina kunder så räcker inte teknisk expertis för att lyckas. Förmågan att vinna förtroende och skapa långvariga relationer är avgörande.

Författarna lanserar sin förtroendeekvation:
Förtroende =

(Trovärdighet + Pålitlighet + Intimitet)

/Självorientering

Trovärdighet: Handlar om rådgivarens förmåga att presentera korrekt och relevant kunskap på ett sätt som kunden förstår och uppskattar.

Pålitlighet: Betonar vikten av konsekvens och tillförlitlighet i rådgivarens handlingar.

Intimitet: Avser den personliga kopplingen mellan rådgivaren och kunden, att skapa en trygg miljö för att kunden ska våga dela känslig information.

Självorientering: Mäter i vilken utsträckning rådgivaren fokuserar på kundens behov snarare än sina egna intressen. Låg självorientering stärker förtroendeskapandet.

Boken har en behaglig ton och ett starkt praktiskt perspektiv. Den är fullastad med användbara listor. Not to be missed!

Någon som har bra måste-läsning när deckarnas snabba kolhydrater inte mättar längre?

Länkar för att beställa boken:

Akademibokhandeln

Bokus

Rådgivning till rådgivare

Sluka, samla eller sålla fonder

Bolagsintegrering på olika sätt: Carnegie tycks SLUKA Didner & Gerges. De kan flytta över fondkapital till det egna bolaget och kanske viss personal. Denna process kan gå fort om de har effektiv administration som medför skalbarhet, och om de inte har för mycket manuella rutiner.

Tidigare hörde Carnegie Fonder till bolagen som låg i nu avsomnade Carneo, vars idé var att SAMLA. Man samlade på sig blandade fondbolag som fortsatte under egna varumärken men med synergier i gemensam regelefterlevnad, administration och försäljning. Som ett fondhotell med sälj. Detta är en ännu snabbare process, men varje varumärke kostar att hantera. Nackdelen är att man bara skjuter upp beslutet om tajtare integrering och dess tillvägagångssätt. Innan integreringen blir effektivitetsvinsterna inte stora. I denna kategori verkar Indecaps köp av Prior Nilson hamna och även Atles fondaffärer verkar höra hemma bland samlarna.

Öhmans köp av Lannebo hamnar i en tredje kategori: SÅLLA. Bolagen sållar gemensamt bland processer, sälj och personal för att vaska fram guldkorn som kan ligga till grund för det nya fondbolaget. Förhoppningsvis starkare än summan av ingående beståndsdelar. Men det är en lång och slitsam process. Tidsfaktorn hindrar andra affärer under processtiden och verksamhetskritisk personal kan tröttna och lämna.

Stämmer min beskrivning? Vilka ytterligare sätt kan man integrera verksamheter i konsolideringen av den svenska fondbranschen?

Carnegie köper Didner & George. Idecap köper Prior Nilsson. Öhman köper Lannebo. 

Vi ser bara början av konsolideringen. Pådriven av accelererande regleringskostnader, sjunkande marginaler, ägares generationsskiften och oro över statens nya Fondtorg. Pandemisparandet gav branschen respit, men inte längre.

Vilka fondaffärer återstår att göra? Konsumentstarka Spiltan i samarbete med Cliens fina institutionsaffär? Fondkulturerna känns alltför olika. Enter? Simplicity? Fondbolag med stor PPM-affär?

Smala fondbolag behöver trimma kostnader, etablera sig på plattformar och stärka marknadsföringen om de ska överleva. Annars väntar uppköp.

Vinnare blir starka varumärken med god tillgång till rådgivarnätverk och plattformar. Med effektiv administration. Ska man betta på Carnegie Fonder?

Vad blir nästa uppköp? Och vem vinner kriget bland fristående fondbolag? Vad säger ni?

Hela fondhavet stormar

Vad är Private Banking egentligen?

Tjänstenamnet ger ingen ledtråd och förknippas inte med specifikt innehåll, förutom någon sorts förvaltning av större kapital. Inte konstigt att begreppet degenererat till att betyda tjänst för förmögna och inte säger något om innehållet. 

Då kan internetmäklare som Avanza och Nordnet ge rika kunder rabatt på sina ordrar, men någon rådgivning blir det inte tal om. De är lika mycket private banking som Ica är lyxkrog. Att sälja råvaror och ge några recept får inte gör-det-själv-kunden att skapa en gastronomisk upplevelse.

Kanske dags att lägga mer tid på att beskriva varför tjänsten behövs, istället för att döpa om den till privatbank, kapitalförvaltning, förmögenhets-

förvaltning, wealth management eller rent av family office? Begreppsförvirringen ger inte fler kunder.

Ursäkta stavningen på bilden, DALL-E 3 och jag kommer inte överens om stavningen på skyltarna…

Trångt i Private Banking-dörren

Firmorna flockas runt de förmögna privatpersonerna och företagarna. Storbankerna har vant sig vid att konkurrera med aktörer som Carnegie, Söderberg & Partners, Ålandsbanken och expanderade Formue.

Men nu vill fler blanda sig i leken när DNB och Max Matthiessen vill blanda sig i leken, samtidigt som mindre aktörer som Coeli, Mangold Pareto och Alpcot menar sig ha private banking. Snart kommer vi också märka av ABG och Carnegies Montrose bland aktörerna.

Rykten gör gällande att Nordnet vill släppa sargen och börja ge finansiella råd till sina private banking-kunder, de som ärligt talat endast får ett rabatterat erbjudande hos internetmäklaren. Motsvarande som Avanza, som inte heller har någon riktig private banking.

Finns det medel att dela på? Jo, över 2 miljarder om vi räknar bort Nordnet och Avanza, och intäkter årligen på kanske 15 miljarder kronor. Men finns det kompetens som räcker?